Berndt Månsson

  Notater:

Dopvittnen Bond. Håkan Larsson och Hustru Hanna Bengtsdotter å No 114 Istaby, Fiskaredottern Thilda Fredriksdotter No 12 Tossö


Han rejser til N. Amerika.


Kilde Birgitta Thorös hemsida om Torsö hus


(blind, gick i blindskola i Kristinehamn, ? V:26 tillsammans med systern Tekla)


Kilde Birgitta Thorös hemsida om Torsö hus

Klipp ur Sölvesborgs-Tidningen 10 sept. 1953:
Blind Torsöbo tillverkade själv sina möbler och byggde sin fiol
"Ingen känsla av övergivenhet och missmod kan spåras hos f. korgmakaren och möbelsnickaren Bernt Månsson, bosatt på Torsö fiskeläge (V:26). Hans lilla stuga är belägen just där Hanöbukten når den första kontakten från väster med Listerlandet, vars snår, skogsmark, hagar och ängar ligger nära granne med havet, som vid vårt besök därute verkade mera än vanligt vredgat av en hård västan, påminnande om att hösten gjort sitt intåg. Trots att Bernt Månsson är utan syn sedan sitt 7:e år, har vi sällan träffat en mera förnöjd människa àn denne gamling som just i dag fyller 80 år. Pigg och vital är han där han sitter framför oss i en egenhändigt gjord pinnasoffa. Arbeta har Månsson kunnat i sina dar ända tills han för ett 20-tal år sedan fick en elakartad släng av astma som gjort att åldringen måst hålla sig i stillhet och för det mesta vistas inomhus.
Månsson har aldrig kunnat läsa en tidning men för den skull är han inte på något sätt avigt inställd mot de som kunna göra detta eller har till uppgift att fylla tidningens spalter.
Med ett rejält handslag tar Bernt Månsson emot denna tidnings medarbetare när vi besöker hans hem i Torsö. Han hälsar oss välkommen och ger sin glädje tillkänna med att få prata bort några minuter.
73 år utan syn.
Och vi låter honom berätta. Ett liv i 73 års mörker har mycket i minnenas värld. Vi som dagligen är vana vid att se allt omkring oss kanske inte riktigt kan sätta oss in i vad detta betyder. Lika litet som vi kan dra slutsatser om vad en blind människa tänker. Men som sagt någon bitterhet eller avund mot bättre lottade kan inte skönjas hos Bernt Månsson. Han har inrättat sitt liv efter sitt öde. Han har funnit glädje och tillfredsställelse med sin tillvaro. Lyckats med livet har han trots allt gjort, det förstår vi ganska väl efter den korta men givande bekantskapen.
Så börjar berättelsen om Bernt Månsson. Han föddes på Torsö bara ett stenkast från den stuga där han nu bor (V:27). Hans far var som så många andra på Torsö, fiskare. När tiden kom att Bernt Månsson skulle börja skolan, fick han en elakartad sjukdom på sina ögon. Läkekonsten var när detta hände inte så stor. Detta berättar Bernt Månsson inte med någon bitterhet i stämman. Han är benägen att kalla det hela för en olycka.

Gick blindskola.
- Jag minns än i dag då jag for till Kristinehamn den 15 augusti 1893 för att gå i blindskola i Värmlandsstaden, säger han. Jag skulle lära ett yrke och det yrke som vi blinda mest får lära oss är att binda borstar av alla de slagen.

Men jag skall tala om att med det jobbet trivdes jag inte ett dugg. Hade jag haft respengar eller returbiljett så hade jag farit hem redan dagen efter jag kommit till skolan. Min håg stod till att hantera trä. Detta talade jag om för skolans föreståndare. Men se det hade blivit för dyrt att lära mej till snickaryrket. Så sa dom i alla fall.

Men även här spelade ödet in och en dag var det av lärarna som skulle ha en bräda vidgjord, jag minns det så väl. Föreståndaren kom till mej och sa: Du Månsson som är intresserad av träarbete, kan väl göra vid denna brädan så den blir som den skall vara. Sagt och gjort, svarven var ingalunda främmande för mej och när jag lämnade brädstumpen ifrån mej så ville föreståndaren att jag skulle stanna kvar för alltid.

Se en så´n snickare behövde dom. Men jag hade en annan mening och året efter var jag tillbaka på Torsö. Här trivs jag och har varit bosatt i hela mitt 80-åriga liv. När jag fick egen stuga flyttade min syster hit och hon har hjälpt mej och pysslar om mej på alla sätt, så jag varken vill eller skall klaga.

Har själv gjort möbler och fiol.
Månsson visar oss runt i stugan och inne i finrummet på väggen hänger en fiol som inte kan undgå besökarens blickar.
- Den har jag gjort själv, säger Månsson. På många kalas i gårdarna har jag spelat på den, men som redaktören ser så är det bara en sträng på den nu, men ännu kan jag ta en låt på felan, säger Månsson, samtidigt som han tar upp den inte okända

"Jag är född vid den gamla Englandskust". Månsson är 80 år har vi sagt men saknar ingalunda sångröst. Den är skrovlig men melodin finns där.

- Allt som är löst här i rummet har jag gjort, utom järnkaminen förstås, drar Månsson till med och visar ett brett leende. Möbelsnickarjobbet kan Månsson det förstår vi. En byrå, som säkert skulle värderas till mycket har han tillverkat.


Den såväl som ett matrumsbord är rena rariteten. Vi förstår också att det finns känsla av yrkesförnöjsamhet, när Månsson stolt pekar på sina arbeten. Han har aldrig själv sett dem men har har känt på dem och vet att han lyckats.

Innan vi skiljs från den gamle hedersmannen berättar han också med stolthet att när han gick på skolan i Värmland hade han bästa betyget. "Men vad hjälpte det, för se korgmakare det trivdes jag inte med, jag ville arbeta med trä".

Bernt Månsson följer oss ut på förtukvisten pekar med sin käpp utåt Sillnäs udde samtidigt som han säger: Västan är hård i dag.

--------------------------------------------------------------------------------
L-e.
Berndt Månsson levde fram till år 1958, då han avled i en ålder av 85 år.