Sigfrid Pehrsson

  Notater:

Dopvittnen : Bondhustrun Ingrid Persdotter No 2 Istaby; Gårdmansdotter Sissa Eriksdotter No 8 Istaby.

Han tager til Gammalstorp.

  Begivenheder i hans liv:

• En samtids historie: Mjällby Kyrka, Blekinge, Sverige.
af Ove Johnsson

Härmed vill jag leverera
ett vackert ungdomsminne.
Det handlar om den på sin
tid mycket kände köpmannen
och kyrkvärden Sigfrid
Persson i Hosaby.
Att jag kom i kontakt med honom
berodde på att han hade en
stor trädgård som han inte orkade
sköta på egen hand. Han frågade
mig en dag om jag ville bistå honom
med att sköta trädgården och
givetvis tackade jag ja. Jag blev
något av en gårdskarl hos honom.
Jag trivdes med Sigfrid Persson
och han trivdes med mig.
Vem var då Sigfrid Persson? Jo,
han var född i Istaby i den s.k.
Liljedahlska gården som son till
hemmansägaren Per Persson och
hans hustru Ingrid Eriksdotter.
Sigfrids mor Ingrid var inte vem
som helst. Hon var dotter till den
på sin tid kände magikern Erik
Svensson, som kallades för "Sme-
Eiriken". Han besatt oanade magiska
kunskaper både vad gäller
svart som vit magi. Ett bevis på
detta är följande. En söndag på
1800-talet satt denne Erik Svensson
och hans hustru Pernilla
Larsdotter i Mjällby kyrka under
rådande gudstjänst. I predikstolen
stod hovpredikanten Per Andreas
Berggren. Helt plötsligt kände
Erik Svensson på sig att något var
i görningen hemma på hans gård
i Istaby. Han och hustrun Pernilla
lämnade i hast kyrkan mitt under
predikan och begav sig hem.
Hemma fann han att gården var
full av mylingar och vättar från
underjorden. Varför nu detta då?
Jo, Eriks dräng hade fått tag i
hans svartkonstbok och läst upp
dessa andar ur underjorden. Men
Erik fann på råd. Med hjälp av
sin svartkonstbok läste han ner
andarna varifrån de kommit samtidigt
som han bad drängen att
aldrig mera läsa ur hans magiska
bok.
Sigfrid Persson som var barnbarn
till Erik Svensson höll honom
mycket högt och jag minns
att Sigfrid alltid sade "Morfar
han konne han". Jag undrar om
inte Sigfrid själv hade ärvt lite av
morfaderns magiska konster. Jag
tyckte ibland att det kunde stämma
ty Sigfrid var faktiskt lite klurig.
Men han hade också en förlösande
humor som jag gladdes åt
när jag gick i hans stora örtagård
och grävde eller räfsade löv eller
vattnade hans mångfald av blommor.
Jag envisades med att kalla
Sigfrid för Den store Vingårdsmannen
och det gillade Sigfrid.
Jag klöv också Sigfrid Perssons
vinterved, något som passade mig
som var en rutinerad skogshuggare
som vintrarna igenom högg
ved åt Hosabybönderna nere i deras
utmarker.
Sigfrid Persson var född den 10
juli 1883 och dog den 9 juli 1963
dagen innan sin 80-årsdag. Åtföljande
söndag satt jag i Mjällby
kyrka och kan alltjämt för mitt
inre höra när kyrkoherde Stjernquist
förrättade tacksägelsen med
orden, "Sigfrid Persson, Hosaby,
har avlidit i en ålder av 80 år, så
när som på en dag".
För att hugfästa minnet av sin
mors födelse för hundra år sen
skänkte han en kyrkklocka till
församlingen år 1949. Klockan
har bl.a. denna inskription:
"Anno Domini, MDCCCCIL under
Gustaf V 42 regeringsår då
Anders Nygren utnämndes till biskop
över Lunds stift och Rudolf
Stjernquist valdes till kyrkoherde
i Mjällby församling blev denna
klocka gjuten hos Firman K.G.
Bergholtz & C:O, Stockholm".
Tydligen hade Sigfrid Persson
ett agg till kontraktsprosten Carl

Adrian som då i samma veva slutade
sin 37 år långa tjänstgöring
såsom kyrkoherde i Mjällby. Hans
namn kom nämligen inte med på
klockan.
Andra donationer som Sigfrid
gjorde var bl.a. en summa till
Mjällby kyrkas renovering på
1940-talet samt var även den som
skänkte fri tomt till skolköksbyggnaden
i Hosaby, vilken uppfördes
1933 för en ungefärlig kostnad av
12.500 kronor.
Vid ett tillfälle kände sig Sigfrid
Persson väldigt förnedrad.
Det skedde år 1937 då bårhuset i
Mjällby var under uppbyggnad.
Den kände husflyttaren och byggmästaren
Fritz Persson var i arbete
i bårhuset då Sigfrid Persson
kom in i bårhuset för att inspektera.
Det lär ha uppstått en häftig
ordväxling mellan de båda. Detta
resulterade i att Fritz Persson gav
Sigfrid Persson en rungande örfil
så att han föll mot katafalken. Det
hela slutade med att Sigfrid Persson
stämde Fritz Persson till tinget
där han dömdes till böter för sitt
tilltag. Sigfrid Persson gick alltså
segrande genom striden. Han lät
sig inte kuvas av den synnerligen
hetlevrade "Snickare-Fritzen". Sigfrid
var ju dock besutten kyrkvärd
och nöjde sig icke med att bli förnedrad
i dödens hus i Mjällby.
Sigfrid Persson var mycket intresserad
av Listersläkten, en odalmannasläkt
som han själv tillhörde.
Han var därför med om att
bilda Listersläktens förening och
saknades sällan på släktens träffar.
Sigfrid Persson var gift två gånger
men var barnlös. Hans första
hustru Emma dog tidigt. Hon var
dotter till handlaren Knut Persson
i Istaby, kallad "Pella Knud".
Ytterligare tre döttrar hade Knut
Persson, nämligen Amanda gift
med hemmansägaren Oskar Persson
i Mörby, Sandra gift med
Herbert Bengtsson på Östragården
i Siretorp samt Pella gift med
hemmansägaren Olof Olsson i
Mjällby. Sigfrid Persson var alltså
svåger med tre besuttna bönder.
Sigfrids andra hustru hette Anna
Ellen, f. Anderberg. Hon var anställd
i hans lanthandel i Hosaby.
Det uppstod tycke och de gifte sig
med varandra. Anna Ellen dog
1965, två år efter Sigfrids hädanfärd.
Omsider blev det efter den
andra hustruns frånfälle auktion
på hemmets inventarier. Jag
minns att jag ropade in Sigfrid
Perssons stora bokhylla. Jag ville
ha den som minne efter honom.
Det går många historier om Sigfrid
Persson. Han var en mycket
driven lanthandlare och sades ha
blivit stenrik på denna sin verksamhet.
Han hade helt enkelt sinne
för affärer.
Som kyrkvärd var han en prydnad
för församlingen. Han log alltid
så förbindligt mot kyrkfolket när
han samlade in kollekt. Som "parhäst"
vad gäller kyrkvärdskapet
hade han kommunalmannen och
hemmansägaren Olof Thomasson
i Lörby.
Som kyrkvärd hade Sigfrid Persson
onekligen stor makt. Det sades
allmänt att han inte gillade
kyrkvaktmästaren Bernhards
Österberg och lyckades med att
få honom mer eller mindre avsatt.
Bernhard Österberg var inte
mer än 60 år då han 1946 slutade
som kyrkvaktmästare. Han levde
ännu 10 år därefter och dog 1956,
70 år gammal. Bernhard Österberg
Österberg
var vegetarian
och Sigfrid Persson
sade en gång, kanske
fler gånger, att
"han kunde sitta
där borta och gnaga
på sina morötter".
Bernhard Österberg
var också begravningsentreprenör.
Men han hade
ingen egen likbil.
Han hade dock
hjälp i det fallet av
smedmästare John
Lindh i Mjällby. Han hade nämligen
en bil på vilken han monterat
en karet som fyllde en sådan bils
krav. Bernhard Österberg sålde
likkistor också till andra församlingar
bl.a. till Gammalstorp. På
den tiden kom kistorna i sektioner
från kistfabrikerna. Entreprenörerna
fick själva montera ihop
dem.
När Sigfrid Persson lämnade
kyrkvärdskapet i Mjällby efterträddes
han av häradsdomaren
Knut Bengtsson i Lörby skog.
Ryktet vill göra gällande att vad
gäller Sigfrid Persson själv så lär
han ha blivit utmanövrerad som
kyrkvärd. Det var i så fall tråkigt
ty han var en prydnad vad gäller
kyrkvärdskapet i Mjällby.
Frid över Sigfrid Perssons minne.
Han var en särpräglad person
vars liv gav eko i hela församlingen.
Som hans gårdskarl minns jag
honom med stor tacksamhet. Han
var en stor personlighet, han som
var ättling till en av vår församlings
största magiker, d.v.s. "Sme-
Eiriken" i Istaby. Sigfrid och
hans båda hustrur sover under en
mycket iögonfallande gravsten
inte långt från sakristian i Mjällby
kyrka.