Pernilla Nilsdotter

  Begivenheder i hendes liv:

• Dåb, 2 Nov. 1795, Mjällby Kyrka, Blekinge, Sverige.
Gudmodren Riksd.m. Knut Pehrssons Hust. Hanna Lars dot. ibm. Faddr. Nämdm. Pehr Pehrsson ibm och Bond. Sven Nilsson ibm. Pig. Anna Svens dot. ibm.

• Begravelse, 26 Mar. 1872, Mjällby Kyrka, Blekinge, Sverige. † Gård mannen Anders Larssons Enka.

Pernilla blev gift med Anders Larsson, søn af Lars Nilsson og Pehrnilla Andersdotter, den 26 Dec. 1817 i Mjällby Kyrka, Blekinge, Sverige. (Anders Larsson blev født den 25 Mar. 1795 i Hosaby, Blekinge, Sverige, døbt den 29 Mar. 1795 i Mjällby Kyrka, Blekinge, Sverige, døde den 5 Jun. 1871 i Hosaby No 56, Blekinge, Sverige og blev begravet den 9 Jun. 1871 i Mjällby Kyrka, Blekinge, Sverige.)

  Begivenheder i deres ægteskab:

• Vielsesattest, 26 Dec. 1817, Mjällby Kyrka, Blekinge, Sverige.
Pernilla piga i Hörby och Anders dräng i Mjellby. Trolovet 14 Setember. forlover var Nils Bengtsson.

• husforhör, 1825, Hosaby No 58, Blekinge, Sverige.

• husforhör, 1845, Hosaby, Blekinge, Sverige.

• En samtids historie, 1826.
Tidpunkt: 1 sept 1826
Brott: Dråp
Text: "Några ord till den på afrättsplatsen wid Hörby, den 1:ste september 1826, församlade menigheten,

då drängarne Jöns Larsson och Nils Olsson undergått det dem för dråp nådigst ådömde dödsstraffet,

talade af Anders Cronsioe ... Lund 1826. : Tryckt uti Berlingska boktryckeriet." (Från Libris, enl Eva Leksell)


>Der ligger de båda för deras synders skull fälde, med stympade kroppar, sig sjelfwom till straff och oss till skräck. (– – – ) Den rysliga gerning, hwars straff i dag kallade tusende af alla åldrar och kön tillsammans på detta ödsliga rum, för hwilket den ensame wandraren rädes – denna gärning är icke mera owanlig i wåra dagar. (– – – )

Wäl oss destomer, att Herren öfwer lifwet och döden (...) denna gång böjde wår Konungs hjerta till sträng rättwisa i stället för nåd, för att genom dagens rysliga uppträde skaka mången syndares själ och rena mångens händer, ifrån blodsskuld!>

>Genom dagligt umgänge med desse olycklige, lärde jag fullkomligen känna dem och deras hjertan och hela deras förda wandel. Tidigt weko de af ifrån Guds wägar, förgätande hans rätter och sällsynte i Hans Tempel.

Utan att de egenteligen kunde sägas födde med större anlag för det onda än andra, hade dock en wiss böjelse för trotsighet och öfwermod hos den äldre, med tiden öfwergått till ett, wid minsta sann eller inbillad oförrätt, uppblossande hämnde– begär, och den yngres okunnighet fört honom allt längre in på willans och förtappelsens wägar. Såsom tjenare någorlunda uppfyllande deras hwardags pligter, kände de icke eller föraktade en Christens högre kallelse på jorden, den att wara helig och ostraffelig i all sin umgängelse.

Råa, såsom menniskan wanligen är, i det mindre lyckliga samhälls förhållande, der hon anser sin naturliga frihet inskränkt, mötte de båda med fräckhet och genwördighet lärarens wälmenta påminnelser; och wandrade så, utan Religionens ljus och ledning, allt längre framåt på lastens stigar, till Herran med sin rättfärdighets högra hand fattade dem mitt under syndaloppet.

Händelsen kastade den olycklige, hwilkens enda brott war hans samwetsgrannna trohet såsom tjenare, i deras händer; han föll i skogens ensamhet för de hämnd-lystnas förenade mordslag.

Efter ett wanmäktigt försök att wäpna sig emot samwetets uppmaningar, och trotsa sina Domare, bekände de allt. (– – – ) Wistandet innom fängelsets murar utgjorde för dem en kedja af själens bekymmer och kroppsliga lidanden. Dödsens och helwetets ångest råkade uppå dem.>
Källa: (se ovan) Meddelat av Eva Leksell

--------------------------------------------------------------------------------
Kommentera denna avrättning
Avrättningarna omtalas också i Malmö slottsförsamlings kyrkobok 1745– 1831: 1826 d: 31 Aug: utfördes och halshöggs följande dag wid Hörby Drängarne Jöns Larsson och Nils Olsson, den förre 34 och den senare 22 år gammal. Efter att wid särskilda tillfällen ha ansett sig förolämpade af Skogwaktaren på Ousbyholms gods Hörgren, öfverenskommo de att hämnas, och fulbordade sitt upsåt på så sätt, att de, liggande i försåt för honom der han gick genom skogen, öfverföllo och dråpo honom.

Redan andra rättegångsdagen bekände de brottet och insattes på Malmö Fästning, der de, sedan konungens dom fallit, besöktes af Kongl. Hofpredikanten Cronsioe. I början intagne af en förfärlig dödsångest, öpnade de omsider sina hjertan för Guds andas werkningar till ånger och tröst. Med owanligt mod och Christelig fattning gingo de döden i möte, ledsagade till afrättsplatsen,

Jöns Larsson af ofwannämnde Prästman, och Nils Olsson af Kyrkoherden i Klinta A Carlsson, som samma dag skriftat dem och tilldelat dem nattwarden. – Predikan för tillfället hölls af S. M. Adjunkten Högstedt och talet på afrättsplatsen af Kongl. Hofpredikanten Cronsioe.


Landshövdingeämbetet i Malmö inkom 1826 18/9 till Kungl Maj:t med anmälan om verkställt dödsstraff å drängarna Nils Olsson och Jöns Larsson.
Källa: Kortregister till Kungl Maj:ts utslagshandlingar, Riksarkivet, forskarexpeditionen.